Massiv musikkritik mot förslag till ny Kyrkohandbok

I början av året sände Svenska Kyrkan ut en remiss om en ny Kyrkohandbok. Remissvaret från Föreningen Svenska Tonsättare handlade enbart om musikinnehållet i förslaget, där man sällade sig till den massiva kritiken från andra organisationer inom musikområdet – Musikaliska Akademin, Kyrkomusikernas Riksförbund och Sveriges Kyrkosångsförbund. Ur musikalisk synvinkel ansågs förslaget ogenomtänkt, framhastat och illa förankrat, och transparensen kring processen obefintlig. Bara en sådan detalj som att man inte uppger komponist på själva notsidan, utan endast i en källförteckning längst bak, vittnar om bristande kompetens på musikområdet.

Svaret från Kyrkohandbokskommittén var något förvånande; på Svenska kyrkans hemsida nämner man inte ett ord om den allvarliga kritiken, tvärtom hävdar man att förslaget till ny handbok mottagits mycket väl, och att endast några mindre justeringar behöver göras.

Här berättar Dagens Nyheter och Kulturnytt i Sveriges Radio om detta. Senare i veckan går ovan nämnda organisationer, tillsammans med ett stort antal tonsättare, musiker och andra engagerade i svensk kyrkomusik, ut med ett upprop till Svenska kyrkan, där man uppmanar ansvariga inom kyrkan att lyssna till den kritik som framförs, och återupprätta musikens ställning i kyrkan.

Det kan vara på sin plats att påminna om slutsatserna i Svenska kyrkans egen utredning Kyrkan mitt i musiklivet från 2003. Kyrkan har historiskt – fram till för hundra år sedan – varit en av de största beställarna av nykomponerad musik, och en tummelplats för Europas musikliv, och det är dags att Svenska kyrkan nu tar sitt ansvar. Detta var man enig om 2003, men sedan dess har mycket lite hänt. Utom ett ur musikalisk synpunkt mycket märkligt hanterat förslag till ny Kyrkohandbok.

Utdrag ur Remissvaret från FST

Föreningen Svenska Tonsättare organiserar svenska upphovspersoner inom konstmusikområdet, och är i alla offentliga sammanhang en talesperson för denna grupp. Vi finner det förbluffande att FST inte finns angiven som ordinarie remissinstans för det genomgripande dokument som Handboksförslaget utgör.

FST uppmuntrar mer nykomponerad musik i kyrkan. Vi har en stor och mångkunnig tonsättarkår i Sverige, en källåder av ny musik, och det vore till fördel för Svenska Kyrkan att i högre grad ta den i anspråk. Såväl tonsättare som redan arbetar inom kyrkan, som tonsättare som ännu inte arbetat i denna kontext.

FST skulle hellre se en mer dynamisk lösning på hur man får in en musikalisk mångfald i gudtjänsten. Att som i förslaget fastslå en musikalisk kanon att använda, begränsar möjligheterna att använda musiken i kyrkan. I enlighet med förslaget kan man inte längre beställa ny musik till mässan, eller använda sig av klassiska mässor, av tex Bach, Palestrina eller Roman.

Det är viktigt att den musik man använder fungerar som avsett; att präst och gudtjänstledare är väl förtrogna med melodi och rytmik, att de får tid och resurser att tillägna sig ny musik och att församlingsinsatserna ligger på en rimlig nivå. Här spelar kyrkomusikerna en viktig roll, och deras kunskaper bör bättre tas tillvara. För församlingsinsatserna skulle man även kunna överväga att anlita professionella kyrkosångare, enligt dansk modell.

I kyrkomusikutredningen Kyrkan mitt i musiklivet (SKU 2003:3) föreslogs bla att Svenska kyrkan skulle ta ett långt större ansvar för beställningsverksamhet av ny musik. FST anser detta vara av godo för hela kyrkans verksamhet, och skulle gärna vara delaktiga i detta arbete på olika sätt.

Ett effektivt sätt att arbeta långsiktigt är att ha en omfattande barn- och ungdomsverksamhet. I förslaget är denna målgrupp utraderad, eftersom man ansett mässan skall passa alla. FST skulle snarare föreslå att man inriktar sig särskilt mot barn och unga, där nykomponerad musik kan spela en viktig roll.

FST skulle även välkomna en djupare analys av kyrkomusikens roll i samhället och kulturlivet. Den kulturpolitiska kartan ritas just nu om i Sverige, och kyrkomusiken tenderar att mer eller mindre fullständigt utelämnas i detta. En tätare dialog mellan det profana och kyrkliga musiklivet skulle vara till gagn för svenskt kulturliv och ge hela samhället en bredare kulturell mångfald. En central funktion inom kyrkan med ansvar för musik skulle befrämja detta arbete.

En sådan funktion skulle kunna ta sin utgångspunkt i frågeställningen:
Vad är funktionell kyrkomusik, och hur åstadkommer man denna.

Som slutord skulle FST vilja anföra ett citat från en präst i en av testförsamlingarna:

Såsom hjorten trängtar efter vattenbäcken, så trängtar min själ efter nyskriven musik.