2019-11-16
Madeleine Isaksson. Foto: Katharina Lind.

Tonsättaren Madeleine Isaksson tilldelas Rosenbergpriset

Tonsättaren Madeleine Isaksson tilldelas Föreningen Svenska Tonsättares Rosenbergpriset 2018. Priset som delats ut sedan 1982 går till en tonsättare med betydelsefull och nyskapande verksamhet bakom sig. Årets pris om 75 000 kronor överlämnades vid den nordiska musikfestivalen Nordic Music Days 2019 i Bodø den 14 november. 

Motiveringen lyder:
Madeleine Isakssons musik präglas av omsorgsfullt arbete med och intresse för de akustiska instrumentens unika klangvärldar. Hon får priset för en mångårig mångsidig och originell produktion präglad av kompromisslöshet och hög konstnärlig integritet. 

« Det är i överraskning, stor glädje och rörd tacksamhet som jag tar emot det hedrande Hilding Rosenbergpriset av FST och detta i en stund av pur lycklig närvaro i ett fruset och snöigt mörkerlandskap i höga Norden: Vocal Art hade stämningsfullt och innerligt just framfört mitt vokalstycke Terre de l’absence (Frånvarons jord) i Bodö domkyrka, säger Madeleine Isaksson, årets mottagare av Rosenbergpriset. För mig som utlandssvensk är spelet mellan när-och frånvaro kanske särkilt aktiverat. Rosenbergpriset innebär för mig värmande stimulans och inspiration till nya musikkompositioner genom livets ständiga växelspel av kontraster. »

Madeleine Isaksson är en svensk/fransk tonsättare bosatt i Paris. Hon studerade piano och komposition vid Nordiskt Musikkonservatorium och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Efter diplom (MFA) i pianoutbildning och komposition - fortsatte hon sina studier utomlands: i Amsterdam för ett års studier med tonsättaren Louis Andriessen och vidare i Paris. Möten med tonsättare, deras olika traditioner och estetiska drag – Brian Ferneyhough i Stockholm och på kompositionskurser på Royaumont i Frankrike, Iannis Xenakis, Morton Feldman och Emmanuel Nunes – har alla bidragit till Isakssons utveckling som tonsättare. Upplevelsen av Giacinto Scelsis musik i Darmstadt 1986 spelade också en viktig roll.

Hennes musik är hög-koncentrerad, kännetecknad av stor detaljrikedom och variation i utformandet av fraser och klanger, välintegrerade processer som hålls ihop av en nästan fysisk rörelse i föränderlig metrik. Utgångsramarna kan beskrivas som rum: intervall-, register- och tidsrum, där materialet bearbetas genom olika tidslager och kontrasterande termer som ljust/mörkt, lätt/tungt.

Madeleine Isaksson komponerar för varierande besättningar, instrumentala som vokala, samt för orkester. Hennes verk har beställts och framförts av ensembler som KammarensembleN, Gageego!, ensemble recherche, Ma, l’Itinéraire, 2e2m, Arditti-kvartetten, London Sinfonietta, Aventa, Nordic Voices, Exaudi, duo Gelland, ZPR String Trio, Kungliga Filharmonikerna och Gävle symfoniorkester och framförs vid internationella konserter/festivaler som t.ex. World Music Days i Vancouver 2017 och senast Nordic Music Days 2019.

År 2005 utkom hennes porträttskiva Failles på Phono Suecia, och andra CD:s med hennes musik har getts ut genom åren. Hon belönades med Järnåkerstipendiet 2012 för soloverket Les sept vallées, blockflöjt. Under 2016-2017 var hon Composer in Residence hos Gävle Symfoniorkester med två nya verk: Bridges (2016) för brass och slagverk och orkesterverket Ljusrymd (2017). 2019 valdes hon in som ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. 

Rosenbergpriset
Rosenbergpriset, instiftat 1982 av FST, delas ut till en tonsättare med betydelsefull och nyskapande verksamhet bakom sig. Prissumman är 75 000 kr.

Tidigare Rosenbergpristagare
Kent Olofsson (2017), Thomas Jennefelt (2016), Jan Sandström (2015), Lise-Lotte Norelius (2014), Miklós Maros (2013), Klas Torstensson (2012), Hanna Hartman (2011) Folke Rabe (2010), Guds söner: Kent Tankred och Leif Elggren (2010 ), Victoria Borisova-Ollas (2009), Henrik Strindberg (2008), Rolf Martinsson (2007), Karin Rehnqvist (2006), Anders Hillborg (2005), Pär Lindgren (2004), Dror Feiler (2003), André Chini (2002), Rolf Enström (2001), Hans Gefors (2000), Mikael Edlund (1999), Sven-David Sandström (1998), Åke Parmerud (1997), Daniel Börtz (1996), Bengt Hambræus 1995), Lars Edlund (1993), Akós Rozman (1992), Arne Mellnäs (1991), Lars Johan Werle (1990), Sven-Eric Johansson (1989), Sven Erik Bäck (1988), Anders Eliasson (1987), Åke Hermanson (1986), Jan W Morthenson (1985), Lars-Gunnar Bodin (1984), Hans Holewa (1983) och Ingvar Lidholm (1982).