2016-05-12

Remissvar på reviderad Kyrkohandbok

Föreningen Svenska Tonsättare avvisar bestämt även det reviderade kyrkohandboksförslaget, med hänvisning till såväl arbetsprocess som slutresultat.

Föreningen Svenska Tonsättare har beretts möjlighet att yttra sig över det reviderade förslaget till ny kyrkohandbok (Svenska kyrkans utredningar 2016:1). Föreningen organiserar landets professionella tonsättare inom hela konstmusikområdet och tar mycket aktiv del i hur kyrkans musikliv utvecklas, bland annat genom sin särskilt tillsatta ”tontankesmedja”.

Många av föreningens medlemmar är själva på olika sätt delaktiga i kyrkans musikliv, det liturgiska såväl som det konsertanta. Det faktum att andra kulturer än den svenska är rikt representerad i tonsättarföreningen gör dessutom FST till en viktig resurs för en nationell kyrka i en alltmer multikulturell och interkulturell kontext. Vi utgår från att musikens unika betydelse i kyrkans liv, och förmåga att öppna för meditation och närhet till det gudomliga, gör alla synpunkter och reaktioner från oss och andra instanser i musiklivet särskilt betydelsefulla för utformandet av ny kyrkohandbok.

FST var av obegriplig anledning inte angiven som ordinarie remissinstans vid förra remissomgången (Svenska kyrkans utredningar 2012:2), men inkom då med en spontanremiss där utredningen avfärdades som illa genomtänkt, hastigt hopkommen och dåligt förankrad. KHF 2016 har nu tillsänts oss, men med en remisstid som är så uppseendeväckande kort att vi misstänker att många remissvar inte blir frukten av ett tillräckligt grundligt prövande.

Föreningen Svenska Tonsättares primära utgångspunkt för detta svar är vårt grundläggande intresse för musikalisk kvalitet, traditionsbevarande och nyskapande i hela det svenska musiksamhället, och vi fokuserar därför på musikdelen i kyrkohandboksförslaget. Vi har dock även reagerat på teologiska och stilistiska tveksamheter i det nya förslaget, och finner att dessa tveklöst också påverkar möjligheterna att skapa ny kvalitativ musik. Stadfästa texter måste ha en litterär nivå som också kan inspirera till goda tonsättningar.

Vår kritik kan sammanfattas i följande punkter

  1. Landets musikaliska kompetens har inte tillvaratagits i framtagandet av förslaget, och trots den massiva kritiken från såväl vetenskapligt som konstnärligt och praktiskt-musikaliskt håll är det reviderade förslaget i allt väsentligt oförändrat från KHF 2012. Arbetet har dessutom utförts utan tydliga och vägledande riktlinjer, utan den kvalitetssäkring som bland andra ärkebiskopen efterfrågat och utan den nödvändiga transparens som ett framtida klingande kulturarv förtjänar.
  2. Revisionen av den äldre musiken – musikserie A – är bara påbörjad, och det som hittills gjorts har inte skett med tillräcklig hänsyn till musikvetenskaplig fackkunskap och konstnärlig sensibilitet.
  3. KHF 2016 öppnar visserligen för fritt musikval till stadfästa texter, men hanteringen av musikserierna B-E visar att brukarperspektivet inte getts den nödvändiga stimulans från konstnärligt håll som kunde gjort serierna både användarvänligare och kompositoriskt intressantare.

Arbetsprocess och transparens

De tjänstemän som drivit arbetet med KHF 2016 har uppenbarligen inte tagit till sig de synpunkter som framförts mot byråkratistyre och bristande insyn. De musikexperter som på olika sätt knutits till arbetet har fått ett mycket begränsat inflytande över resultatet, och de krav som ställts på tydliga riktlinjer och kvalitetssäkring har uppenbarligen ignorerats. Detta arbetssätt kritiserades från många håll under 2014, och av biskopsmötet (jmf 2014 §132) utlovades bot och bättring inför det fortsatta arbetet med handboken. Något vi ännu inte kunnat se frukten av.

Vi kan konstatera att inget av de löften som gavs de fem musikorganisationerna 2014 har infriats. Inget musikråd har skapats i Svenska kyrkans ledning, ingen ny musik beställdes av svenska tonsättare; ytterst lite är i praktiken förändrat i KHF 2016. De förändringar som skett har i flera fall varit till det sämre, särskilt när det gäller flera nya ackompanjemangssatser och ambitionen att förse all musik med ackordanalys. Att exempelvis ackordsätta den tidiga musiken är både onödigt och okänsligt. Kyrkohandboksförslaget 2016 uppvisar i lika hög grad som KHF 2012 brister som beror på att kommittén i all hast bett dem man haft närmast att göra jobbet, och det utan att gemensamma principer för arbetet först tagits fram.

Vård av den kyrkliga musiktraditionen

Det är av yttersta vikt att förvaltandet av den traditionella liturgiska musiken, från gregorianik och framåt, sker med hänsyn till såväl aktuell forskning som konstnärlig förförståelse och omsorg. Den nödvändiga vitaliseringen av det äldre musikarvet kräver att översynen görs utan tidspress och med hjälp av all tillgänglig expertis. Kravet på att Musikserie A omarbetas kvarstår.

Musikaliskt nyskapande

Till handboksförslaget 2012 beställdes två nya serier musik, utan att någon form av upphandling skett. Endast två komponister blev (i sent skede) tillfrågade att bidra med nyskrivet. En allmän uppmaning till insändande av arbetsprover utifrån givna principer, hade definitivt varit att föredra. FST finner det anmärkningsvärt att inte fler professionella tonsättare – också med gedigen kompositorisk erfarenhet från andra konstnärliga fält än den inomkyrkliga – fått bidra till nyskapandet i KHF 2016. De enstaka upphovsmän som anlitats har dessutom i stor utsträckning själva getts uppdraget att revidera sina alster, istället för att i dialog med erfarna komponister utveckla musiken vad avser texttolkning, energidisposition, intensitetskurvor, harmonisk rytm etc.

I samtliga musikserier tycks utgångspunkten har varit det dur/moll-tonala paradigm som historiskt framförallt präglade tiden 1650-1900, medan exempelvis modalitet, fritonalitet och andra alternativa organisationsmodeller för melodi och harmonik lyser med sin frånvaro. Bland svenska tonsättare finns en djup insikt i hur melodik, rytmik, harmonik och övriga musikaliska parametrar kan ges en pregnant gestalt utifrån text, undertext och liturgiskt sammanhang. Originalitet och konstfärdighet står inte per se i motsats till användarvänlighet och omedelbarhet, och bred kompositorisk erfarenhet kan öppna nya vägar till kombinationer av igenkänning och unicitet. Denna resurs måste mycket bättre utnyttjas i det fortsatta arbetet med en kyrkohandbok.

Övriga synpunkter

  • Enligt Upphovsrättslagen har den som komponerat musik eller skrivit text rätt att bli angiven i samband med tillgängliggörandet. FST har även i sitt förra remissvar påpekat att upphovspersoner bör namnges i direkt anslutning till publicerandet av upphovsrättsskyddad musik, vanligtvis i övre högra hörnet av noterna. I det publicerade förslaget finns inga sådana noteringar, utan man måste bläddra till slutet av boken för att finna dem. Detta avviker starkt från praxis för hur man publicerar noter i allmänhet, och kan bara tjäna till att förringa upphovsmannens musikaliska insats. Föreningen Svenska Tonsättare rekommenderar att man istället i samband med varje verk tillkännager upphovsmannen, eller om denne inte är känd, som brukligt ursprungsland och århundrade.
  • Barnperspektivet – som tyvärr är tämligen frånvarande i KHF 2016 – är särskilt viktigt för FST, då musik för det uppväxande släktet måste ägnas väl så stor omsorg som musik för vuxna.
  • Kyrkomusikernas roll bör uppvärderas i gudstjänstarbetet, och för introduktion av ny musik kan mycket väl professionella kyrkosångare anlitas, enligt dansk modell. FST medverkar gärna till framtagandet av musikutgåvor och pedagogiskt material som kan stimulera såväl körarbete som församlingssång.
  • Ett centralt musikråd bör snarast tillsättas i Svenska kyrkan, ett forum där FST gärna ställer sin sakkunskap till förfogande. Överhuvudtaget vill de svenska tonsättarna skapa nya plattformar för kontinuerlig dialog mellan musikutövare och kreatörer av kyrklig musik.

Sammanfattning

Föreningen Svenska Tonsättare föreslår

  • att KHF 2016 i sin helhet återremitteras till en ny handboksgrupp där representanter för landets samlade musikaliska och musikvetenskapliga kompetens bereds plats.
  • att inget slutdatum sätts för arbetet.
  • att revisionen av Musikserie A sker med hjälp av kunniga forskare och komponister med särskild inblick i historisk musik.
  • att Musikserierna B-E överhuvudtaget inte beslutas ingå i en framtida handbok utan att formerna för nyskapandet tillåts ta nya vägar. Musik som i en framtid ska införlivas i handboken bör ha genomlysts av en eller flera grupper av tonsättare och kyrkomusiker – till exempel ett centralt musikråd – och därefter ha visat sig livskraftig i praktiskt bruk.