Minnesord Lars Ekström

Många av oss vet förstås att vår kollega Lars Ekström avled i maj i år i sitt hem.

Det är en person och tonsättare som gjort djupt intryck på mig, och som jag tycker det är värt att lyfta fram, även om jag kanske skulle velat göra det när han fortfarande var i livet snarare än i den här situationen.

Under nittiotalet var han min lärare i instrumentation på Musikhögskolan i Stockholm, väldigt uppskattad av många och enligt mig också väldigt duktig på ämnet instrumentation, vilket hördes tydligt i hans egna verk.

I början av 2000-talet blev han prefekt på institutionen för komposition och dirigering på KMH, och min chef under några år då jag arbetade där 2003-2006. Bilden av honom i den rollen är en obotlig idéspruta, stora, fina visioner kring institutionens framtid. Kanske inte alltid helt realistiska, om man ser till svårigheten med att bryta mot gamla strukturer och traditioner, men jag tror han ägnade mycket tid på att hitta nya vägar att förbättra studenternas villkor både på skolan och i det kommande arbetslivet. Det hade varit spännande att få se vad han hade kunnat åstadkomma om maskineriet inte varit så trögt och motsträvigt.

Och vad jag främst har med mig nu, när han inte längre finns här, är all den kunskap kring instrumentation jag fick under min utbildning, mötet med en spännande personlighet och den fantastiska musik han skapade, vilket är nog så betydelsefullt.

 Ylva Bentancor, november 2015