Foto: Melker DahlstrandAktivt musicerande boostar lärandet
De senaste tjugo åren har en rad studier visat att barn som tränar musik klarar skolan bättre än andra barn, att barn som studerar matematik och musik parallellt lär sig bättre än barn som bara studerar matematik, och att aktivt musicerande stimulerar lärandeprocessen hos alla människor, oavsett ålder. Förra året kunde ett forskarlag vid KI, under ledning av hjärnforskaren Torkel Klingberg, visa att det beror på att musiklektioner tränar arbetsminnet. Arbetsminnet handlar om förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt; ju bättre arbetsminne barn har, desto enklare har de att lära sig läsa, räkna, memorera fakta, se mönster och förstå samband. Forskarlaget kunde bevisa att arbetsminnet utvecklades snabbare hos barn som tränade musik, och ju mer de tränade desto mer ökade utvecklingen. Med andra ord ett uppenbart orsakssamband mellan musikträning och inlärning. Forskarna kunde även föreslå varför; musik är en komplicerad ordning, och kräver att man håller många element i huvudet samtidigt.
Senare samma år kunde professor Nina Kraus vid Northwestern University i Chicago påvisa att musikträning ökar språkförmågan hos barn, och utvecklade ett sätt att mäta nervcellers reaktion på olika ljud. Hennes forskning visar att så skilda problem som åldrande, autism, läs- och skrivsvårigheter och fattigdom har visat sig vara associerade med förmågan att hantera språk och problem att uppfatta ljud. Dessutom har forskarna kunnat se exakt i vilka av dessa avseenden musikträningen har effekt. Effekterna gäller inte enbart barn och unga, även vuxna som musicerat måttligt hade väsentligt bättre hörsel än jämnåriga utan musikträning.
Musikens värde finns naturligtvis först och främst i den konstnärliga upplevelsen, i att musiken skapar mening och ger livet fler dimensioner. Men utan att förringa musikens egenvärde, kan vi också konstatera att den har positiva bieffekter som det vore direkt korkat att bortse från. PISA-testet – OECDs kunskapsutvärdering av femtonåringar i 65 länder – lämnar allt övrigt att önska vad gäller svenska skolelevers prestationer i internationellt perspektiv. Märkligt nog tycks ingen av alla skoldebattörer hört talas om de senaste tjugo årens landvinningar inom hjärnforskning, för då skulle de redan dragit slutsatsen vad svenska skolelever i själva verket är i behov av.
Något som verkligen skulle revolutionera svenska skolan vore att ge alla skolelever seriös undervisning i musikteori, komposition och aktivt musicerande, med samma självklara dignitet som matematikundervisningen. Detta skulle icke blott ge avslutningskonserterna högre kvalitet, utan varje elevs arbetsminne skulle tränas på ett helt nytt sätt, med bevisat positiva effekter för ämnen som matematik, svenska och samhällskunskap.
Det ställer dock inte endast krav på schemaläggning och läroplanens balans mellan ämnen. Det kräver en helt ny musikdidaktik, där musiklärarna ges nya instrument att bibringa eleverna musikaliska kunskaper, som de kan använda även i andra ämnen. I gymnasiets läroplan GY2011 läser vi: ”Ytterst handlar matematiken om att upptäcka mönster och formulera generella samband.” Kanske uppstår till och med en ny didaktik för matematikundervisningen, som utnyttjar människans tre medfödda instinkter: matematik, språk och musik?
Martin Q Larsson
ordförande