Rooted in instinctive, introverted vocal actions, Phonal explores the primal drive to sound—an urge emerging before language, before culture. The piece investigates this phonal state through close collaboration with the performers, focusing on physical action as a generative force for sound. Rather than prescribing sonic outcomes, the score acts as a provocation for embodied expression—gestures that hover at the threshold of sound and movement. In Phonal, sound is not merely communicative, but existential: a resonance of being itself.

Stycket undersöker den cykliska naturen i framförandet, där spel och handling smälter samman till en kontinuerlig ritual. Verket vecklas ut i distinkta men sammanflätade sektioner:

Den första sektionen introducerar ett rum av nästintill tystnad – en atmosfär formad av andning, rörelse och frånvaron av en tydlig klang från klockstycket, med minimal röst.

Den andra sektionen utvecklar cirkulära rörelser både i spelet och i utövarens avstånd till munstycket, vilket skapar långa, utvecklande linjer där handlingen skiftar men kontinuiteten bevaras.

Den avslutande sektionen intensifierar detta förhållningssätt, med en rå, skrikande kvalitet och ett mer framträdande trombonsolo, som hämtar material från tidigare trombonsolo men bibehåller den cirkulära strukturen.

I grunden undersöker stycket hur musik materialiseras i själva handlingen att föra instrumentet till läpparna – där gest och ljud blir oupplösligt sammanflätade.

for alto flute and live electronics.

Kazuko Ihara - flute

Robert Ek - bass clarinet

Inom ramen för konsertprojektet "Voix instrumentalisée" framför Roberta Gottardi stycket "Salicet" för metallklarinett och live-video av Ivo Nilsson.

Andreas Sporrong, accordeon

Tina Gelnere och en kammarensemble - Mezzo, flöjt, sax, kokle, slagverk, stråkkvartett, scenisk produktion i samband med doktorsexamen (Tinas) i nutida musikframförande. Libretto av Camilla Ringquist.

Sopranen Elin Eriksson Lindén, cellisten Viktor Johannesson, en instrumentalensemble, Norra Nöbbelövs kyrkokör, Norra Nöbbelövs Ungdomskör, Tornkören framför sångerna "Jorden som vi minns" och "Är rösterna för svaga" under ledning av Karin Werger, vid en Konsert för miljön

Konsert för miljön sopranen Elin Eriksson Lindén, cellisten Viktor Johannesson

Musik för sopransax och gitarr

C-Dur är en tonsättning av Tomas Tranströmers berömda miniatyrdikt med samma namn – fyra rader, djupt koncentrerade. Med sin karakteristiska klarhet fångar dikten ett ögonblick av andlös stillhet: när ett piano öppnas, strömmar tonarten C-dur ut, "varsam, självsäker". Ingen ton slås an, ändå fylls rummet av musikens närvaro. Denna paradox – av tyst musik, av en tonart som hörs i sitt frånvarande tillstånd – blev utgångspunkt för verket.

I sin tonsättning har Benjamin Staern sökt skapa ett rum där lyssnaren ställs inför det osynliga och oförklarliga i musiken. Pianot spelar inte i traditionell mening en ackompanjemangsstämma, utan fungerar snarare som en resonanskropp, där enstaka klanger, tystnader och återhållna rörelser får breda ut sig. Den tonartslösa början leder stegvis mot antydningar av C-dur – ibland bara som en färg, ett minne eller ett sken.

Sångstämman rör sig långsamt, med stor omsorg i frasering och rymd. Varje ord bärs fram med en känsla av förundran och vördnad, som om språket självt vaknar upp i samma stund som det uttalas.

Verket är komponerat 2025 och utgör ett slags poetiskt intermezzo inom Staerns vokalproduktion – en meditation över musikens väsen, och dess förmåga att träda fram ur tystnaden. Här förenas lyrik och ljud i en gemensam andning.