Christer Ekstedt, trumpet  och Maria Eringstam Nielsen, orgel framför mina Tre Intermezzi (Air, Riff, Bells) vid lunchkonsert i Mariakyrkan Helsingborg

Förintelsens Minnesdag – Kammarmusik med Camerata Rubinsztein och Sofia Berg-Böhm

Kammarmusik till minne av Förintelsens offer är en del av en konsertserie som innehåller musik skriven av kompositörerna Hans Krasa, Viktor Ullmann, Pavel Haas och Gideon Klein. De levde internerade i Theresienstadts koncentrationsläger fram till 1944 då de deporterades till Auschwitz. Under sin tid i fångenskap skrev de flera kammarmusikaliska verk. Under denna konsert vävs en stråkkvartett av Pavel Haas samman med ett nykomponerat verk av Benjamin Staern för stråkkvartett och sång – Brev till mitt barn. Benjamin Brev till mitt barn är ett brev skrivet av Ilse Weber som också hon satt internerad i Theresienstadt. Brevet skrev hon till sin son som befann sig i trygghet i Sverige men skickades aldrig, utan upphittades när lägret städades ur 1945 och publicerades i Dagens Nyheter samma år.

Ensemblen består av Danial Shariati, violin, Ylva Larsdotter, violin, Anna Rubinsztein, viola och Kristina Winiarski, cello. Alla musikerna är utbildade vid musikhögskolor i Sverige och utomlands och verksamma som både orkester- och kammarmusiker. Sofia Berg-Böhm är sångerska och skådespelare som kan ses och höras i en rad olika sammanhang. Hon har genom åren profilerat sig inom både judisk och arabisk musik i olika konstellationer och är engagerad i revitaliseringen av språket jiddisch. Sofia är utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och tilldelades år 2017 Kungliga Musikaliska Akademiens Folkmusikpris.

Sigtunastiftelsens bibliotek kl 19:00, fri entré.

Före konserten visas utställning Mottagandet i Sigtuna Museum. Visningen börjar 17.00, fri entré.

Samverkan med Sigtuna Museum & Art

De grundläggande idéerna till Benjamin Staerns Symfoni nr 2 föddes ur Lili Boulangers orkester- verk D’un soir triste. 

Incitamentet var ett avsnitt om systrarna Nadia och Lili Boulanger i serien She composes like a man med dirigenten Cathrine Winnes som programledare. Men under pandemin tog arbetet med symfonin och ny riktning. Musiken formades alltmer till

en reflexion över vår samtid med Corona, den digitala revolutionen, kristider och total tystnad. Två litterära verk blev ytterligare en viktig utgångspunkt: Dantes Den gudomliga komedin med avsnittet om vägen genom skärselden mot paradiset, och Boccaccios Decamerone där tonåringarna sitter i karantän utanför Florens under pesten och läser för varandra. Symfonin är samtidigt en stilistisk vändpunkt. ”Efter att under tio års tid skrivit väldigt massivt orkestralt ville jag nu komponera mer skirt och kammarmusikaliskt med fokus på melodik”, säger Benjamin Staern. Han har också utgått från vissa namn och ledord som finns kodade i musiken, bland annat Lili est mort, (Lili är död), Paris, Stockholm, Kris och Corona som bildar melodiskt material. 

Första satsen: Isolation, börjar med en hög ton

– en fri överledning från Boulanger’s D’un soir triste. Satsen är långsam och eftersinnande. 

Skira klanger från högt stråk, vibrafon, klockspel, celesta, harpa och soloinsatser 

från oboe och violin gestaltar isoleringen och tomheten.

Andra satsen: Struggling Through the Tunnel,

är ett scherzo om att släpa sig fram mot ljuset i tunneln, en slags inre utopi om det hägrande Paradiset. 

Tredje satsen: Confronting the Past, leder med fallande skalor och kvartstoner ner mot avgrunden. Efter att ha nått botten vänder allt uppåt igen och musiken når en höjdpunkt. 

Fjärde och sista satsen: Journey to Paradise, där naturtoner symboliserar katharsis, reningen. 

Det hela avslutas med en urholkad klang i orkestern som återknyter till första satsens inledande höga ton.

Symfonin är tillägnad Cathrine Winnes och hennes döttrar Julie och Amalie.

Det Eviga är ett symfoniskt verk, beställt av Norrlandsoperans Symfoniorkester, där musik och poesi förenas i en klanglig reflektion över tidens gång och det beständiga i tillvaron. Inspirerad av Esaias Tegnérs dikt Det Eviga gestaltar musiken dess centrala teman – förgänglighet, förändring och det som står över allt mänskligt förfall – genom ett uttrycksfullt och dynamiskt orkesterspråk.

Verket är tillägnat minnet av dirigenten och tonsättaren Leif Segerstam, en av Nordens mest särpräglade musikpersonligheter. Hans anda anas i den expansiva klangbehandlingen, de rika harmonierna och den organiska utvecklingen av musikaliska gestalter. Som en hyllning till honom bygger verkets tonföljd på E–F–Ess–E–G–E–Ess–A – en musikalisk kod som tillsammans bildar namnet Leif Segerstam.

Undertiteln Sång utan ord antyder en instrumentalt sjungande kvalitet, där orkesterns färger och uttryck förmedlar diktens essens utan behov av text. Här låter jag musiken bära orden – melodiska linjer väver sig genom hela verket likt en osynlig röst, från spröda, svävande fraser till kraftfulla utbrott. Ljusa och mörka klangfält rör sig genom musiken, ett eko av både Tegnérs poetiska vision och Segerstams mäktiga musikaliska arv.

Genom Det Eviga ville jag skapa en hyllning som inte bara blickar bakåt, utan också framåt – en klanglig meditation över konstens odödlighet och dess förmåga att överleva tidens gång.

Christer Brodén, gitarr – Med gitarren på pilgrimsfärd

Christer Brodén, gitarr – Med gitarren på pilgrimsfärd

Chamber Choir Ireland

Benjamin Goodson—Guest Director

Ligita Sneibe; orgel

Ligita Sneibe; orgel