Det eviga (efter en dikt av Esaias Tegnér) för symfoniorkester

Det Eviga är ett symfoniskt verk, beställt av Norrlandsoperans Symfoniorkester, där musik och poesi förenas i en klanglig reflektion över tidens gång och det beständiga i tillvaron. Inspirerad av Esaias Tegnérs dikt Det Eviga gestaltar musiken dess centrala teman – förgänglighet, förändring och det som står över allt mänskligt förfall – genom ett uttrycksfullt och dynamiskt orkesterspråk.

Verket är tillägnat minnet av dirigenten och tonsättaren Leif Segerstam, en av Nordens mest särpräglade musikpersonligheter. Hans anda anas i den expansiva klangbehandlingen, de rika harmonierna och den organiska utvecklingen av musikaliska gestalter. Som en hyllning till honom bygger verkets tonföljd på E–F–Ess–E–G–E–Ess–A – en musikalisk kod som tillsammans bildar namnet Leif Segerstam.

Undertiteln Sång utan ord antyder en instrumentalt sjungande kvalitet, där orkesterns färger och uttryck förmedlar diktens essens utan behov av text. Här låter jag musiken bära orden – melodiska linjer väver sig genom hela verket likt en osynlig röst, från spröda, svävande fraser till kraftfulla utbrott. Ljusa och mörka klangfält rör sig genom musiken, ett eko av både Tegnérs poetiska vision och Segerstams mäktiga musikaliska arv.

Genom Det Eviga ville jag skapa en hyllning som inte bara blickar bakåt, utan också framåt – en klanglig meditation över konstens odödlighet och dess förmåga att överleva tidens gång.