C-Dur (Text: Tomas Tranströmer)

C-Dur är en tonsättning av Tomas Tranströmers berömda miniatyrdikt med samma namn – fyra rader, djupt koncentrerade. Med sin karakteristiska klarhet fångar dikten ett ögonblick av andlös stillhet: när ett piano öppnas, strömmar tonarten C-dur ut, "varsam, självsäker". Ingen ton slås an, ändå fylls rummet av musikens närvaro. Denna paradox – av tyst musik, av en tonart som hörs i sitt frånvarande tillstånd – blev utgångspunkt för verket.

I sin tonsättning har Benjamin Staern sökt skapa ett rum där lyssnaren ställs inför det osynliga och oförklarliga i musiken. Pianot spelar inte i traditionell mening en ackompanjemangsstämma, utan fungerar snarare som en resonanskropp, där enstaka klanger, tystnader och återhållna rörelser får breda ut sig. Den tonartslösa början leder stegvis mot antydningar av C-dur – ibland bara som en färg, ett minne eller ett sken.

Sångstämman rör sig långsamt, med stor omsorg i frasering och rymd. Varje ord bärs fram med en känsla av förundran och vördnad, som om språket självt vaknar upp i samma stund som det uttalas.

Verket är komponerat 2025 och utgör ett slags poetiskt intermezzo inom Staerns vokalproduktion – en meditation över musikens väsen, och dess förmåga att träda fram ur tystnaden. Här förenas lyrik och ljud i en gemensam andning.