Anira. Premiäruppsättningen på Kungliga Operan 1959. Dekor av Sven Erixson. Fotograf Lennart Olson/Tiofoto. Källa Libris/ Kungliga biblioteket.
Kulturkanon för Sverige kräver resurser och strategi
Den 2 september, överlämnade professor Lars Trägårdh betänkandet Kulturkanon för Sverige (SOU 2025:92) till kulturminister Parisa Liljestrand. Totalt har 100 verk valts ut av fristående och sakkunniga expertgrupper inom litteratur, film och scenkonst, musik, lärdom och sakprosa, lag och rätt, religion, ekonomi, uppfinningar och offentlighet. Syftet är att skapa ”ett levande och användbart verktyg för bildning, gemenskap och inkludering”, konstaterade kulturministern vid en presskonferens i Uppsala.
Bland de verk i kategorin musik återfinns bl.a. Midsommarvaka, Svensk Rapsodi nr 1 (1903) av en av FST:s grundare Hugo Alfvén, Förklädd gud (1940) av Lars-Erik Larsson, Aniara (1958) av Karl-Birger Blomdahl och Allan Petterssons Symfoni nr 7 från 1968.
Eftersom urvalet inte omfattar verk skrivna senare än 1975 saknas dagens perspektiv på konstmusiken. Här finns en viktig fråga: hur kan en svensk kulturkanon både hållas relevant över tid och öppna fönster mot det samtida, så att nutida musik också blir en del av dagens och morgondagens kulturarv?
– Vi behöver musiken för att reflektera över det som sker i världen. Nu när en svensk kulturkanon har presenterats blir det av yttersta vikt att fokusera på hur den kan användas och spridas i skolan, kulturlivet och samhället i stort. För att detta ska bli möjligt krävs en stark offentlig grundfinansiering, en tydlig och offensiv kulturpolitik samt en sammanhållen väg för utbildning. För att kunna öppna dessa fönster krävs det att det finns musiklärare, aktiva musiker och tonsättare ute i samhället och ett rikt musikliv, säger Johan Blixt, ordförande för Föreningen Svenska Tonsättare.
I kategorin litteratur lyfts nobelpristagaren Tomas Tranströmers dikt Den halvfärdiga himlen (1962). Tranströmers poesi lever också vidare i musiken: STIM och Svensk Musik har nyligen publicerat notboken "Här är jag lycklig", där ett antal av hans dikter har fått 28 nya tonsättningar för sång och piano.
En kulturkanon för Sverige kan läsas i sin helhet här.