Konstmusik för unga på Södra Latins Gymnasium i Stockholm

Ylva, hur har ni jobbat med ungdomarna? 

- Vi träffade orkestern och genomförde en workshop innan själva kompositionsarbetet startade. Här fick de prova på olika typer av moderna tekniker som sedan användes i de nya verken. Vad gäller sättningen i orkestern så ändrades den en smula under arbetets gång då eleverna hade olika typer av åtaganden.

Katarina, har ni fått anpassa svårighetsgraden när ni komponerat för eleverna? 

-En av tankarna med detta projekt var att ge unga musiker möjlighet att möta och lära känna ett par nutida tonsättares musik och tonspråk. Musiken skulle vara möjlig att genomföra och samtidigt ge eleverna något att bita i.
När jag startar processen, letar och utvecklar idéer för ett musikstycke brukar jag tänka på förutsättningarna såsom längd, sammanhang, besättning, vilken nivå det är på de som ska delta etc. Själva idén som jag bygger vidare på är ett resultat av detta. Under själva kompositionsfasen brukar jag sedan inte tänka så mycket på att anpassa svårighetsgraden då den så att säga är inbyggd i själva idén och anpassningen blir intuitiv. Men ibland kan det förstås vara detaljer som jag kollar upp såsom begränsningar i register och omfång för olika kunskapsnivåer.

Ylva, berätta om ditt stycke.

- Mitt stycke fick heta Isgrönt hav. Ingången till verket är långa linjer som hålls ihop av det vertikala skeendet. En utmaning för eleverna var att utföra nya tekniker på ett övertygande sätt. De fick också träna på att vara självständiga då stämmorna och de olika instrumenten inte följdes åt på det sätt de är vana vid från äldre musik. Det var också viktigt för mig att hitta rätt balans så att svårighetsgraden både innehöll tekniskt enkla partier som kanske utmanade mer musikaliskt och å andra sidan figurer som skulle vara speltekniskt utvecklande.

Katarina, berätta om ditt stycke Glimmer-in-Rocks.

-Jag har inspirerats av olika mineraler och stenar som ger utrymme för livlig rytmik och ljus klang men även längre böljande, varma partier med små glittriga utbrott. En utmaning med min musik är att stämmorna ofta är självständiga. Ingen annan spelar exakt samma som du. Linjer går in och ut ur varandra, följer varandra, samtalar och melodier bildas av många olika stämmor som i ett pussel. För att bitarna ska falla på plats är det enormt viktigt att dynamiken efterföljs. Och det kräver självförtroende att våga ta den plats som krävs. Jag har i detta stycke hållit mig till ett relativt tonalt och sammanhållet tonmaterial men med alternativ twist som för eleverna innebär ett nytt och obekant tonspråk med olika utmaningar vad gäller t.ex. intonation, skalteknik mm.

Hur gick konserten?

-Konserten gick mycket bra! Vi förstod i de första mötena med orkestern under hösten att nutida orkestermusik var något nytt för dem och en ytterst liten del av deras repertoar. Därför var det väldigt roligt att på konserten höra hur långt eleverna hade kommit under en så relativt begränsad tid. Mycket fungerade bra och det fanns tillfällen då jag upplevde att de verkligen hittat rätt, där de vågade ta för sig och musiken lyfte ordentligt. 
För att sedan verkligen landa i ett musikstycke krävs många genomspelningar, att göra musiken till sin. Det är en utmaning för den mest erfarne musikern att slappna av, ge sig hän och lita på sig själv i musiken. Vår musik behöver hanteras som vilket klassiskt verk som helst, först då kan den bli en naturlig del av repertoaren. Den här typen av projekt är en god start och rätt väg att gå.

Här följer några kommentarer från de unga deltagare i orkestern:

• ”Fett kul”, jätteroligt. 
• Hela min familj tyckte att det var såå bra. 
• Några föräldrar blev rädda i partiet "mot vansinnets gräns". 
• Har haft dålig erfarenhet av nyskrivet, men det här var coolt och ”lät som musik”. 
• Rolig konsert. 
• Så coolt, lite som filmmusik. 
• Askul.

Vad har ni lärt er?

Nya noteringar. Man måste räkna, inte bara lyssna. Nya sätt att använda sitt instrument på. Här fick man "klättra högt på strängarna". Har lärt mig att man måste räkna.