Kent Olofsson tilldelas Järnåkerstipendiet

Kent Olofsson (1962) är en svensk tonsättare, ofta förknippad med kammarmusik i kombination med elektronik, och utarbetad i nära samarbete med musikerna. Men Kent Olofsson har även skrivit orkestermusik, solokonserter, vokalmusik, elektroakustisk musik, rockmusik, samt musikdramatiska verk. 1999 mottog han första pris i kompositionstävlingen för elektroakustisk musik i Bourges, Frankrike. The Illuminated Dream Aflame framfördes 2001 vid Guggenheimmuseet i Bilbao i Spanien och sågs av över 7000 besökare.
Kent Olofsson är även verksam som lärare vid Musikhögskolan i Malmö.

Stiftelsen Saltö är en svensk stiftelse som skapades av musikmecenaten Erik Järnåker. Stiftelsen drivs av Kungliga Musikaliska Akademien och Föreningen Svenska Tonsättare, och förvaltar numera en fond, vars avkastning används till stipendier, Järnåkerstipendierna, dels till elever vid svenska musikhögskolor, dels till tonsättare av kammarmusikverk. Stipendiet delas ut den 5 januari 2017 vid den årliga konserten till Erik Järnåkers minne i Kungl. Musikaliska akademiens Stora sal på Nybrokajen 11. Vid samma tillfälle får även två unga stråkmusiker motta var sitt stipendium om 75 000 kr: Agata Kawa Cajler, violin och Antonio Hallongren, violoncello.

Juryns motivering

2016 års Järnåkerstipendium tilldelas tonsättaren Kent Olofsson för hans stort upplagda kammarmusikverk Champs d’etoiles för kontratenor, barockviolin, blockflöjt, viola da gamba och teorb. Med utgångspunkt i ett antal intensiva och religiöst färgade texter av Rimbaud, Rilke och Hammarskjöld, samt ytterligare tre anonyma betraktelser, vilka beskriver extatiska uppenbarelser, har Kent Olofsson skapat en svit om 17 satser som beskriver en musikalisk och andlig pilgrimsvandring. Texternas fascination över himlavalvet och tillvaron i stort blir till en bild av vår inre världs rikedom och möjligheter. Genom Kent Olofssons suggestiva och idiomatiska bruk av äldre instrument, i en för barocken typisk generalbasbesättning, beledsagas sången och texterna av ett variationsrikt kammarmusikspel som ständigt driver musiken framåt. Anmärkningsvärt är hur den musikaliska formen tar upp stildrag från senrenässansens madrigaler och den tidiga barockkantaten likväl som epokens instrumentella sviter. Härigenom skapas ett dialogiskt valv som spänner över flera århundraden. Det genomgående subtila användandet av mikrotonalitet och den avslutande presentationen av elektroakustiskt material i svitens coda, ett slags ex deus machina, förenar, som genom ett trollslag, den tidiga musikens experimenterande med vår tids angelägenheter till ett tillstånd av ett gemensamt nu bortom tid och rum. Nicola Vicentino (1511 – 1575) ler säkert lättat i sin himmel över att hans teoretiska visioner slutligen hittat hem och vi som lyssnare kan bara tacka och förundras över ett kammarmusikverk som saknar motstycke inom svensk kammarmusik.

Det bör också tilläggas att ett verk som Champs d’etoiles knappast vore tänkbart utan den kombination av hängivenhet och kunskap som musikerna visar rakt igenom verkets vidsträckta förgreningar. Det är därför tillbörligt och inte mer än rättvist att också Ensemble Liparella, genom ett lysande framförande, får sin beskärda del av verkets framgång.

Magnus Andersson (för Järnåkerstipendiets jury)

Enskede 2016-11-09