2023-06-04
Tape performance of "Vers le blanc" in 1982 (c) IMD Archive/Manfred Melzer, IMD-B3003680.
In memoriam

Till minne av Kaija Saariaho

"Jag har hela livet varit besatt av tanken att mitt liv är ett timglas. Sandkornen rinner genom timglaset och varje ögonblick som jag inte gör musik är bortkastat", Kaija Saariaho (1952-2023)*. Tonsättarkollegan Magnus Bunnskog skriver om en av vår tids främsta tonsättare.

Kaija Saariaho kommer tvivelsutan att bli ihågkommen som en av vår tids främsta tonsättare. Med detta sagt bör man då även förstå att hennes musikaliska vision, som lett henne till denna position, både kan beskrivas som banbrytande och personlig som poetiskt flödande. Hennes spektrala tonspråk sprunget ur studierna på Sibeliusakademin, Freiburg, Darmstadt och IRCAM kom med åren att klinga allt mer avskalat i takt med de publika framgångarna på de största operahusen i världen. Men det var med den kammarmusik och de orkesterverk med elektronik som hon komponerade under 1980- och 1990-talet, som hon etablerade sig på konstmusikens viktigaste scener.

Efter piano-, violin- och så småningom även orgelstudier på Musikkonservatoriet i Helsingfors 1970-1976 studerade hon komposition (som den enda kvinnan i klassen) för Paavo Heininen 1976-1980. Tillsammans med bland andra studiekamraterna Esa-Pekka Salonen, Magnus Lindberg och Eero Hämeenniemi grundade de föreningen Korvat auki! ("Öppna öron!") 1977. Saariaho tog därefter klivet ut i Europa, först med studier för Brian Ferneyhough och Klaus Huber i Freiburg, och efter några av IRCAM:s kurser beslutade hon sig för att bosätta sig i Paris. Där kom hon också att stanna, centralt placerad med utblick över det internationella musiklivet. Hon deltog i sommarkurserna i Darmstadt 1980 och 1982, för att därefter bjudas in som föreläsare och därtill belönas med Kranichstein-priset 1986.

Relationen till husguden Simone Weil blev livslång. Från Saariahos inledande studietid i Tyskland (då Tyngden och nåden tillsammans med en handbok i orkestrering var de två böcker fick följa med i bagaget) till det sceniska oratoriet La passion de Simone (2006).

Hon valdes in som hedersmedlem i ISCM 2012, långt efter att hennes musik återkommande hörts på ISCM World (New) Music Days – alltsedan Verblendungen (1984) för orkester och elektronik uppfördes av Nederländska radiosymfonikerna på en konsert i Rotterdam 1985. Saariaho har belönats med åtskilliga priser och utmärkelser, däribland Grawemeyer Award (2003) och Polarpriset (2013).

Under den sista månaden av sitt liv komponerade hon färdigt trumpetkonserten HUSH som kommer att uruppföras den 24 augusti i Helsingfors av Verneri Pohjola tillsammams med den finska radioorkestern under Susanna Mälkkis ledning.
 

Magnus Bunnskog
Tonsättare och redaktör Nutida Musik

____________

* Citat hämtat ur intervjun med Wivan Nygård-Fagerudd, "Filosofernas tonsättare", Modern Filosofi, 2/2015). 

____________

Du cristal av Kaija Saariaho, Los Angeles Philharmonic, Esa-Pekka Salonen, Ondine records, 2013. 

7 Papillons: No.1. av Kaija Saariaho, med Anssi Karttunen (cello), Ondine records, 2013.

Nymphea av Kaija Saariaho, Arditti Quartet, Fron Scandinavia, 1996.